I Altenkirchen några mil öster om Köln spelades mellan 7-10 Juni Rheinland Pfalz Open.
Formatet var 3 dubbelronder och en avslutande singelrond på söndagen. Solna representerades
av en liten armé bestående av Ulf, Peter, Petter, Bengt och undertecknad. Målet var förstås
givet på förhand: att vinna så många tyska elopoäng som vi orkade bära med oss över
gränsen hem. Nåja, om nu elorapporten blir en besvikelse med facit i hand började iallafall
resan bra. Redan vid ankomsten till flygplatsen Frankfurt Hahn väntade ett varmt mottagande.
Kanske ett kärt återseende för vissa solnaiter men definitivt en ny bekantskap för mig:
en stor och till synes glänsande ny Mercedes Benz i lyxklassen! Nej det här är inte en bil
konstaterade vi ganska snart, det är en pansarvagn! Oövervinnnerliga och förstärkta
mit deutschen super qualitäts auto, kunde äventyret börja.

Efter att ha passerat Koblenz med riktning mot Köln färdas vi på den sträcka utmed floden Rhen
som kallas ”Mittel-Rhein”. Landskapet som breder ut sig på båda sidor om flodbäddarna är känt
för sin skönhet och både konstnärer och 1800-tals poeter har hittat inspirationen här.
Måhända hade denna kreativitet ingenting alls att göra med alkohol men dagens poeter kanske har
det lättare då Mittel-Rhein utgör ett av den tyska vinindustrins viktigaste områden. När vi
passerar över bifloden Mosel breder vinrankorna ut sig över de böljande kullarna, och tack
vare den exakta GPS:en kan vi skippa kartläsandet och bara njuta av utsikten.

Westerwaldområdet, som Altenkirchen är beläget i, består av många små byar och en förvirrande
snårskog av mindre vägar. Formellt är Westerwald en så kallad högplatå där Rhens bifloder Lahn och Sieg
dragit djupa dalgångar genom landskapet. Naturtörstande tyskar åker hit främst för att vandra och
den goda tillströmningen av turister gör att området har ett eget turistcenter på internet där
man hittar aktiviteter såväl som boendealternativ.

Att boka några bäddar på ett av Westerwalds många värdshus eller pensionat är därför inte särskilt svårt.
I Altenkirchen var det dock fullbokat men i grannbyn Müschenbach 12 km bort välkomnade
herr och fru Becker oss på pensionat Stockhausen. Fem män inte klädda för fotvandring, några laptops,
ett schackbräde, jag tyckte fru Becker tittade konstigt på oss. Skylten till Stockhausen utlovade
kaffe med hembakade kakor men äppelkakan till installationsfikat den första eftermiddagen hade
väntat lite för länge på sin slutdestination. Efter en god natts sömn vaknade man till en serenad
av fågelkvitter som avslöjade att man inte var hemma, men detaljerna därom får fågelkännaren Bengt
berätta mer.

Har man väl börjat spela turneringar i Tyskland vill man gärna åka tillbaks. Arrangemangen är klanderfria:
riktiga bräden med träpjäser, utrymme, belysning, luftkonditionering. Alles gut! Och spelupplevelsen
i den här turneringen, som hölls på hotel Glockenspitze var inget undantag.

I toppskiktet var det bara GM Teske och Berelowitsch som representerade Tyskland. GM Kidambi representerade
Indien och georgiern GM Sanikidze var också en långväga gäst. Mest nyfiken var jag annars på GM Tiviakov
som besegrade Anand i bundesliga i dennes sista parti inför VM- matchen mot Gelfand. Segrade gjorde dock
till slut GM Solovodnichenko från Ukraina på 6.5 av 7 med Tiviakov som god tvåa.

Ett av de mer udda inslagen var konstnären Danneman som ritade av turneringsdeltagare och satte upp på väggen.
Ulf hade den stora äran att bli förevigad.

Och vem kan glömma Lars Karlsson? Ja inte den svenska celebriteten utan hans porträttlike dubbelgångare i
Tyskland. Vi har nöjet att här presentera honom på bild. I profil var det faktiskt omöjligt att se någon skillnad.

Den spelare som annars gjorde störst intryck på solnagänget var junioren Violetta Gaponenko, dotter till
IM och WGM Inna Gaponenko. Jag hade det tveksamma nöjet att möta denna stenhårda tjej i rond 2
som med sina 1587 givetvis var ett par hundra poäng underrankad. Imponerad och med en smula dåligt
samvete att jag till sist lurade henne på en välförtjänt remi frågade jag efter partiet om hon ville analysera.
Jag var nyfiken på vad hon hade sett och hur hon tänkte. Hennes parti hade inte passerat de andra i
solnagänget obemärkt så föreställ er bilden av Bengt, Ulf och undertecknad på ena sidan brädet och
tolvåriga Violetta på den andra. Inte direkt tyngd av den ojämna fördelningen i ålder och erfarenhet tog
hon ganska snabbt kommandot: ”No no no this is wrong, I would never play that! The pawn should be
placed here!”, varpå hon pekade på c3 rutan. Så dristade jag mig att föreslå 22.cxd4 och då fick vi höra:
”This is wrong. I know this is wrong because I have a book that says so!”.
Även tornen hade hon en klar uppfattning om: ”No, the rook should be placed here!”. Bengt påpekade
vid ett tillfälle: ”Your rook is hanging”, men då kontrade Violetta snabbt: ”Aha, ok, but then I just move it!”.
Efter analysen tittade vi, lite förvånade men också roade, på varandra och konstaterade: hon kommer
nog att gå långt.

I den inofficiella tävlingen att producera miniatyrer tog Bengt ledningen med en 14-drags vinst mot
Michael Minkovitch i rond 3. Dagen efter kunde undertecknad putsa bedriften till 13 drag mot
brodern när denne begick något som bara kan beskrivas med harakiri (se Partiavdelningen).
Ett lustigt sammanträffande. Petter slog oss dock med råge med en vinst i 8 drag(!) i rond 6.
Efter en pjäsbortsättning gav motståndaren upp och bad om ursäkt för det korta partiet.
Petter uppskattade gesten och prisade den tyska artigheten.

I sista ronden hade jag nöjet att besegra IM Khanukov och landade därmed på 5.5p och ett
rankingpris värt 100 euro. Trots detta backade jag med 3p i ranking vilket säger det mesta om
motståndet i de sex första ronderna. Jag var dessutom ensam om att inte få möta en stormästare.

Bengt började bra med 3 raka. I 4:e ronden spelade GM Berelowitsch franskt och Bengt fick en bekvämare
ställning. Efter ett par smarta manövrar från stormästaren tog Bengt en taktisk remi i en jämn ställning.

I 5:e ronden stod GM Vovk för motståndet (se Partiavdelningen) och efter en jämn öppning i det pålitliga
Taimanovförsvaret lyckas Vovk krångla in en stark löpare på d5 och Bengt får lite problem.
Efter en missad vinst med 21.Lb7! får Vovk inga fler chanser och Bengt tar sakta men säkert över
på kungsflygeln. Vit tvingas till ett temporärt tornoffer som ska ge remischackar. Spänningen är på
topp i hotellets restaurang där jag, Petter och Ulf följer partiet på storbildsskärm. Plötsligt
bluffar stormästaren med 54. Db1??. Vi konstaterar att det är minst remi med 54...e4 men Houdini är
skoningslös. 54...Tf2 hade vunnit. Bluffen lyckades tyvärr och efter ytterligare några svängningar
på bedömningsskalan tvingas Bengt ge upp i 76:e draget. En seger här och Bengt hade krigat om förstaplatsen.
Nu stannade poängskörden på 4.5p.

Peter (4.5p), Petter (4p) och Ulf (3.5p) spelade som vanligt säkert och förlusterna mot
stormästarna är inte mycket att orda om. Petter hade goda chanser på en halva mot GM Jaracz
i rond 3 efter fin mittspelsbehandling men en felbedömning ledde till ett nerbyte och ett
förlorat slutspel (se Partiavdelningen).

Bäste tysk blev GM Teske på 5.5p som därmed också har rätten att titulera sig Rheinlandsmästare.

Sammanfattningsvis var det här en bra turnering som det går att rekommendera till andra. Tysk organisation
och artighet gör schacklivet enkelt på semestern.

Några av solnaspelarnas partier kan studeras på Partiavdelningen

Länkar:
Turneringens hemsida
Westerwaldområdet
Rheinland

Övriga bilder:


Hänförda solnaiter beundrar en vacker bro över Mosel


Den som orkade ta en morgonpromenad belönades med denna lantliga idyll...


...och även med detta trolska skogslandskap.


Bajsförbud i hotellets rabatt - men borde det inte stå "Nein!" så att även
de tyska hundarna kan förstå skylten?


Frau Becker håller i kameran och fotograferar de mystiska gästerna som varken
har vandringskängor eller ryggsäck - däremot en konstig rutig låda.


"Häng inte läpp nu grabbar, man kan inte alltid vinna mot en GM!


Och så ett tack till alla sponsorer som gjorde detta möjligt.